Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
101
hörcle icke hit. — Han hade själf blifvit sviken
midt i sin stora ungdomskärlek, hade beröfvats
lyckan, just då han i solblind visshet trodde
sig äga den med full rätt. Och ännu tiotal år
efteråt ansåg han sig redo att förlåta allt,
öfver-skyla och försonas, om den trolösa älskade mot
all rimlig förmodan skulle vända åter, ärligtöm
och ärligt ångerfull. Kanske hade denna
hjärte-afsikt småningom blifvit endast en ädel och
trösterik dröm, en fager inbillning, som inför
en öfverraskande verklighet skulle brista sönder,
fly bort som idel töcken! Men han lefde i den,
han närde den med sitt förtegna, manliga hjärtas
bästa blod. — Hvarför skulle han mäta sin väns
sinnelag efter sin privata måttstock! Frits
larfvade hvarken hans friande eller fällande dom.
Hetman ville endast ge honom sitt outtalade,
men otvetydiga vittnesbörd, att han icke
betviflade, att Frits Bodell handlat som han måste,
som hans naturs lagar bjödo.
Frits kände detta så väl, såsom en trygg
och god värme, hugsvalande och stärkande. Det
var icke en beskyddares kyliga öfverseende, det
var en broders anspråkslösa, innerliga förtroende,
som omgaf honom här.
Frits kände plötsligt sin tystnad som en
själfvisk otacksamhet, men kunde icke finna orcl,
för hvad han ville uttrycka.
— Spela något, är du snäll? — bad han.
Lektorn reste sig villigt och gick bort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
