Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I askan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ASKAN
107
poster. Med lugn, kanske litet tvärsäker
plikttrohet hade han fyllt dem. Den som likt honom
upptager stor plats och står stadigt — står
gärna också i vägen för många. Och af dessa
varda i regel afundsmän. Det fick Karm erfara,
nu, när elden farit öfver honom. Vid nästa
stadsfullmäktigeval blef han icke omvald — han
utelämnades utan en enda röst. Då inom året
ordföranden i stadens redareförbund på grund
af hög ålder afgick, blef icke vice ordföranden
— Karm — utsedd. Han hade icke infunnit sig
till stämman, han höll sig numera undan det
offentliga så mycket han kunde. Och förbigången
blef han. — Just hans plötsliga tillbakadragenhet
tolkades äfven som skamkänsla, som ett stumt
erkännande af sin brottslighet. Och man fann
det klokt, detta hans nya beteende, om också
inte rörande. Allt däri, både gånget och
närvarande, tyddes nu som prof på hans sveklighet
och list. Höjdes af någon mindre hätsk stämma
en undran, liknande ett försök till försvar, så
nedtystades den med öfverlägset hån. Som till
exempel:
— Men både Karm och hans fru voro ju
nära alt brännas inne ?
— Prat, nära — nära skjuter ingen hare.
Tror du, den gubben var så dum, som vanliga
finare mordbrännare, som resa bort, sedan allt
är ordnadt med fotogendränkta hyfvelspån, kring
ett påtändt altarljus, på en reglad skrubb? Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
