Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärleksdrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN
145
Kaptenen knäppte upp tre knappar i västen, drog
af sig mössan och sjönk ned på soffan i fläderns
sköna skugga. Han kom plötsligt att tänka på
sin mor därborta i gården, som, fast hon ägde
nära nog lifslång vana att se sina närmaste och
dyraste fränder fara bort under hissade segel,
likväl nu som förr gick i tyst, men oupphörlig
smågråt en half månad före hans afresa. Sådan
var hon. Hur i herrans frid skulle det gå till,
om man så till på köpet hade en hustru!
Kvinnor, som kunna vara så konstiga! Den här
lilla fru Mina t. ex., hon hade ju rent af blifvit
en smula fnoskig af sorg, när hennes man togs
hädan. Det var bestämdt för hans skull hon,
än i dag som var, skötte allt deras bo och gods,
som om hon haft guds öga på sig hvar sekund!
— Men, litet ensamt blef det nog för henne allt
ibland. Många väninnor hade hon icke, de flesta
af byns kvinnor funno sig alltjämt liksom
främmande inför henne; — hon var ju från
grannsocknen, men inte bara det, utan också
som något förmer än andra. Det kom sig kanske
af den smula pengar — fast, gudbevars, det
fanns ju burget folk före henne — men så
spelade hon orgel och sjöng efter noter, och klädde
sig efter noter med, tyckte man, isynnerhet nu
senaste åren, när hon lagt af änkesorgen. Det
fick man för resten inte säga om, menade Alfred
— hon var ju bara barnet, inte trettio än, hacle
ju också nätt och jämnt varit gift — och såg ju
10. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
