Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157 OCKSÄ EN KARAKTÄR
— Så synd! sade målarinnan, jag som så
gärna skulle vilja måla ett fågelstycke.
Ivan skrattade henne rakt i synen, svalde en
mugg mjölk i ett clrag och stack en vårdslöst
bredd hvelebrödssmörgås med pålagda rädisor
djupt i gapet. Systern log i mild förskräckelse,
och sade:
— Men, käre Ivan, nog förstår jag att du
är hungrig ...
— Ja, Ivan, Ivan, jämrade modern, du
förstör clig, som äter så glupskt.
— Lägger jag mig i hur ni andra äter?
frågade Ivan midt i mumsandet, som förvred
hans blossande drag. Och rätt som det varför
han upp från bordet, mecl munnen full af mat.
— Skall du rusa din väg nu igen!
— Rusa? — Jag — måtte väl få se efter,
alt inte Sving äter sig sjuk, röt han i dörren
och försvann.
Sving var hans hund. I salen rådde en
kort, tankfull tystnad. Så slogs dörren upp igen,
och Ivan visade sig med en drypande våt
bastkasse, hvarur han släppte en lifs lefvande,
half-vuxen andunge, som utom sig af skräck och
förvirring drumlade ut på salsgolfvet och sedan
mecl osäkra, klapprande vingslag singlade rätt
in under matbordet. Skräck och förvirring
åstadkom också den stackars vildanden — men Ivan
jublade och ville kalla in sin kära Sving för att
låta honom dela sin herres gränslösa förnöjelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
