Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
OCKSÄ EN KARAKTÄR
— Amen! ropade då föreläsaren och slog
ihop boken med en smäll.
Huruvida han med sitt oväntade ingripande
gjort modem och pensionatet såsom sådant
någon tjänst, är en sak för sig. Men han visste,
att modern hade rätt — och då skulle hon ha
det.–-
En enda gång såg jag honom sjuk — det
kom knall och fall som sig borde, när det
gällde Ivan. Det var på sensommaren, en
regn-badad morgon; Ivan hade stigit upp i ottan
som han brukade — dygnet tycktes aldrig räcka
till för honom. Jag väcktes af hans alarm med
Sving, som skällde nymomadt lifligt. Från mitt
fönster fick jag då skåda vännen Ivan halfklädd,
d. v. s. i skjorta, byxor och stöflar, uppklifven
i en knotig gammal apel. Där satt han och
spisade omogen frukt klockan 7 f. m. och skickade
då och då en kart ner till hunden att roa sig
med. Omedelbart efter detta red han som
vanligt öfver ägorna ner till sjön och tog sitt första
bad. Under tiden började ett fint, tätt regn
falla. Han kom hem till frukost, dyvåt och
hungrig, störtade i sig ett par glas kall mjölk
och härjade oförväget fram öfver det rikligt
försedda bordet.
Innan kvällen låg han till sängs, skakande
af feberfrysning, med glödande panna, och iskall
från tårna till knäskålarna. Med tio minuters
mellanrum vred han sig i de gräsligaste plågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
