Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
OCKSÄ EN KARAKTÄR
Några dagar senare var han kry och red
som vanligt till sitt morgonbad.
Ivans älsklingsnöje var att köra och rida
unghästar — men erfarna hästvårdare prisade
icke hans metod i detta hänseende. Han hade
alltför nära till piskan, förde antingen alltför
lösa eller för strama tömmar. De hästar, han
småningom vant vid sig, styrde han dock
onekligen med förbluffande säkerhet, och helt visst
lärde djuren att ej blott frukta, utan äfven älska
honom. Ty han tvang dem till ett så att säga
individuellt beroende af hans person —
ingenting i världen tycktes fylla deras barnsliga hjärtan
med sådan lycka som en smekning eller god
munsbit, skänkt af hans i regel så stränga hancl.
Öfver detta var han också omåttligt stolt; stackars
Ivan, det högmodet kom att stå honom dyrt,
det lockade honom att öfverskatta sin makt.
Ett par nya, mycket kraftiga och friska
arbetshästar hade inköpts och skulle nyttjas viel
höskörden.
— Ardenner är det, ska’ jag säga, skroderacle
Ivan, när han från gårdsgrinden såg de präktigt
mörkbruna, eldigt frustande och dansande djuren
föras ut i solskenet framför ladulängan.
Skördefolket med räfsor på axeln stodo beundrande i
vid ring kring den väldiga hövagnen. Men de
unga parhästarna visade oro inför den ännu
ovana omgifningen, och när de skulle spännas
för, blef det ett fasligt ståhej och krångel. Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
