Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
SLAFVEN
gästen tolka stadens och landskapets säregna
behag, dess lifsfrågor och egenartade kynne, och
sedan för tidningens läsekrets gästens
naturligtvis aktningsfulla uppskattning af hvad som här
bjudits att se och lära känna.
På hotellet frågade han i viktig ton efter
den norske journalisten. Vaktmästaren skakade
på hufvudet, stirrade på Månsson och sedan på
veslibulens nummertafla.
— Nej — sade han efter en stunds grubbel
— men där bor ett fruntimmer, som kanhända
är norskt, på n:r 16.
— Ett fruntimmer ?
— Ja, på n:r 16 — upprepade vaktmästaren
med en uppsyn, som om han velat fråga: har
kandidaten blifvit tokig?
Nåväl, jag vågar försöket, tänkte Månsson
och knackade på. Dörren öppnades — och han
bugade för en liten dam med rufsigt mörkt hår
kring ett blekt, kantigt ansikte, med bredt leende
mun och ett par stora, näfverbruna ögon,
knittrande fulla af fräck, munter, öfverflödande
själfsäkerhet.
— Er Di herr Månsson. Jeg er den rejsende
journalist, fru Snakvig, vil De tage Pläds.
Månsson bugade åter, men skulle helst velat
fly med en ursäkt, att han tagit miste. Han
hade aldrig sett eller drömt något liknande
denna företeelse, denna lilla obekymradt smilande
kvinna i kantstött, brun sammetsdräkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
