Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
GAMMALDAGS
— Slut! Ja, om jag kunde — om!
— Svårt blir det nog, men omöjligt är det
inte.
— Ja, vänta, skall du få höra! Hur det
gick till, ser du! Han hade just blifvit
kyrkoherde — vi voro bjudna till hans installation.
Pappa tjänstgjorde där. Så talade han viel
pappa och mamma, först då, sedan här hemma.
— Men, du — hvad sade ni två till
hvarandra ?
— Vi? Så godt som ingenting. Men jag
fick ändå nog så väl veta, hvad han ville mig,
hvad för en präktig, allvarlig, renlärig,
aktningsvärd prästman han är. Och att det var min
plikt både mot honom och mina föräldrar att
med ödmjuk tacksamhet ta emot hans frieri.
Han — han friade aldrig!
— Hvad säger du ?
— Nej, Jenny! Han kom bara — och jag
var underrättad af pappa och mamma, och jag
kallades in i pappas rum, och pappa var så
öm och varm — du vet, hur han kan vara!
Jenny nickade åter, blekare än vanligt, hon
smekte Agnes’ hand, men Agnes fortfor, allt
mer obändigt upprörd.
— Och pappa lade min hand i kyrkoherdens
och läste »Herren välsigne eder» öfvei* oss–
Jenny, Jenny, inte kan jag bryta, inte går det,
det är ju synd mot Gud, vi äro ju redan som
vigda inför Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
