Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OAMMALT HJÄRTA
213
och borgmästarinnan, hade också fått nästan
alltför rikliga tillfällen att välja erbjudna
ledsagare genom lifvet. Hittills hade hon endast
ratat, först nu hade hon valt — gripande det
mest oväniade tillfälle, någon kunde tänka sig.
En ung, tämligen obemedlad och obefordrad
notarie, Julius Åkersten, som för ett par månader
satt på ett fiskalskontor! Att han var en
framtidsman, det hade visserligen gamla
konsistorienotarien nådigst försäkrat, då han förställde den
unge främlingen för patron Frommel och hans
dotter. Det trodde nog Lisbeth också, men det
angick henne mindre. Nej, hvad som hos Julius
så afgjordt fängslat och liksom föryngrat henne,
var den oskrymtade och friska hjärtlighet, som
adlade hans för öfrigt också genom-manliga
väsen. — Och hvilken i särskild mening ny
bekantskap hade ej Lisbeth blifvit för Julius!
Han hade väl svärmat för mer än en både yngre
och vackrare flicka, ja, varit ganska olyckligt
kär i en sjuttonårig toka, som lockat honom
till cle tokigaste drömmar och planer en gång.
— Lisbeth Frommel, den stillsamt, förnämt
behagliga borgardotiem, som aldrig tycktes trakta
efter smicker, som med lugnt omdöme bemötte
en hvar efter verklig förtjänst — hon vann
honom så själfklart, som om det stått skrifvet
i stjärnonia. —
— Så, där är du!
— Ja, Bettan, har du väntat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
