Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
ETT GAMMALT HJÄRTA
Bästa bror, äfven det är alldeles onödigt.
Jag har i dag mottagit underrättelse från firman,
att jag på grund af mer meriterade sökandes
stora flertal ej kunnat komma i åtanke för
befattningen. Jag trodde, du visste det redan, och —
— Hvadbeha — ? — Du — du fick den inte!
— Trots — trots min rekommen — ? — Gamle
Mulltin afbet sina egna, bestörta utgjutelser.
Länge rådde tystnad därinne. Båda tyckte för
ett ögonblick synd om hvarann, ungefär lika
mycket, hvar på sitt sätt. Så glimtade det till i
konsistorienotariens upphettade, förvirrade drag.
Sötsurt sade han:
— Ja, det var ju fatalt. Men du kan ju gifta
dig rikt, när du vill, med fröken Lisbeth From-
mel. Där–där finns åtskilligt. — — Och
han kväfde en gammal suck.
— Det vill jag inte — svarade Julius lugnt
— inte förr än jag kan reda mig själf.
— Nå, du! — bröt det fram ur
konsistorienotariens bastanta barm: — då ska vi väl se
till, hvad vi kan hitta på — i stället för den där
— lilla sysslan!
— Lilla Mulle! — log Julius och tryckte den
framräckta, håriga näfven. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
