Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den rättfärdige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
DEN RÄTTFÄRDIQE
Men Bröst visste att hålla god min; han hade
också godt samvete, och var ej lättskrämd.
— God dag, farbror! — skyndade han sig
att säga.
— God dag, Rikard. Välkommen hem igen
— du har hälsan, ser jag. Ja, tacka gud! Den
kan man tarfva. I dessa tider.
— Goda tider, tycker jag — undslapp det
kaptenen.
Gamle Hällviks grå skäggborste stack
plötsligt rakt ut, ty han bet sig i hakan; samtidigt
började han multrå och hutlra som om han
frusit i sin tjocka pälskavaj med uppslagen
krage. Bröst ångrade sitt glädtiga genmäle och
ville gärna bli kvitt den andre. Men clenne
följde honom med raska, beskäftiga steg, under
ihållande mummel och ifrigt stötande käppen i
gatstenarna. Att han hade något på hjärtat,
något i beredskap enkom för Rikard Bröst,
anade nu denne med ganska stor och obehaglig
visshet. Men naturligtvis skulle han först krumbukta!
— Jaså, du Rikard — du har haft lyckosam
resa, förstår jag — och ett godt år, för dig och
»Nejlikan». Hm — jaså!
Nejlikan var det fartyg, Rikard förde. Gamle
Hällvik och gamle, numera afdöde Bröst, Rikards
far, hade haft halfparten hvar i den
skeppsbygg-nadsaffären, som till en början bringat förlust
på grund af dåliga fraktår, missöden af skilda
slag — och som Hällvik var särdeles öm om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
