Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den rättfärdige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTFÄRDIGE
225
hustruns namn. Och i samma stund mindes han
hennes leende och slängkyss för några minuter
sedan: — de glittrande mörkbruna ögonen, de
finhyllta kindernas skrattgropar — så rent, så
oskyldigt, allt!
Hon hade följt sin Rikard ut till sjöss på
alla resor, sedan de blifvit gifta, ända tills nu
när barnet skulle komma. Och nu — med barnet
som lifslefvande, ständig påminnelse om maken,
skulle hon ha svikit honom under hans
långresa, bedragit honom — med hvem ? Bröst
stampade i gatan, och röt:
— Du ljuger, gamle Hällvik! Jag vill inte
höra ett ord mer!
— Nå! Farväl då, Rikard! Och god jul!
— Nej, farbror, nej, jag ångrar mig — jag
är så — tagen af det här, så jag kan knappt
styra mig själf. Säg nu för guds skull rent ut
alltihop, så att det blir klart. Nu genast!
Folk gick förbi de två, vänner hälsade på
Bröst och sade »god jul» — och han besvarade
det så, att de häpet stirrade och vände sig om
flera gånger. Hällvik nickade och muttrade.
— Jaha, min käre Rikard, så är det ställdt,
och guds pröfningar komma, när vi minst vänta,
och bäst behöfva dem.
Ja. Ja. Men tala om — tala ut. — Hvad
är det, som —
— Jo, du. Din Lina gör sig rar för hvem
som helst.
15. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
