Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den rättfärdige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DEN RÄTTFÄRDIQE
— Lina — nästan kved han — Lina du! Jag
vet, hvarför Hällvik föraktar dig, och jag vet,
hvad han tror om dig. Förlåt mig, för vår
egen skull — att jag återger hans ord.
— Hans ord ? Om mig? — Har han sagt —
Rikard afbröt henne och återgaf angifvarens
berättelse. Först blef den anklagade stel och
blek, och just då Rikard ofrivilligt stammande
skulle draga fram den sista, förfärliga punkten
om den nattlige besökaren i regnkappan — kände
han Linas hand och arm darra af ångest. Men
ögonblicket efter log hon — inte riktigt gladt,
tvärtom, ganska bittert, men ett otvetydigt
smålöje var det dock. Och hon gaf ett stumt, men
eftertryckligt tecken med ögonen, att nu var det
nog — nu kunde hon försvara sig.
— Det är sant till en del. Lillen var sjuk —
rätt svårt, och hade täta krampanfall — och jag
hade skickat bud efter doktorn, men han hade
icke haft tid att komma förrän sent.
— Doktorn ? — Rikard satt tyst efter detta
utrop, och Lina gaf besked utan frågor,
saktmodigt, fast gråten ville fram.
— Jag skref inte till dig, förr än allt var
öfver, men om du tror gamle Hällvik mer än
mig — så fråga doktorn.
— Lina, jag har bedt dig förlåta mig — och
det gör du nog. Men hur jag skall kunna
förlåta honom — gubben — det vet jag inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
