Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annandag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANNANDAG
259
En stund senare förde doktorn sin syster
in i salongen och såg vännen stå rak och
allvarlig vid soffan, med handen i änkefruns händer.
Och den gamla log, men besynnerligt osäkert,
log som för att narras bort något annat; de
skarpa dragen darrade. De hade aldrig sett sin
mor sådan, Stig och Ejda. — Innan de hunnit
fram till henne, började hon tala, men också
stämman var sig olik. Klangen lät så brusten,
nästan som gråtkväfd. Men tårar syntes ej till.
— Ja, bäste herr disponent — eftersom det
verkligen förhåller sig så — ja, kan jag då sätta
mig på tvären ?
Hon klappade hans hand och ville upp; han
hjälpte henne, och hon tog Ejda i famn. Men
ingendera sade något mera.
Värdinnan och svägerskan kommo tillbaka,
de höllo hvarandra om lifvet. Unga
doktorinnan log åt den andras bestörta min.
— Ejda! — utbrast systern, hviskande af
rörelse.
— Ja, du — och hennes fästman!
— Nu — vill jag upp till mig — ljöd åter
i vanlig ton den gamlas röst, och Stig skyndade
fram, bjudande modern armen. De andra flockades
om henne för att säga godnatt. De förstodo,
att hon var djupare gripen, än det yttre skulle
visa — när hon, som otröttligt vaken plägade
prata bort halfva natten och mera till, nu drog
sig bort till ensamheten en timme efter middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
