269 (Sagor om hjärtat)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnasinne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARNASINNE

269

som alltid ingaf modern ångest och beundran
på en gång. Men hon hade fullt upp att göra
med att söka lugna och trösta flickan och bada
hennes panna med våta näsdukar. Hon kom sig
helt enkelt inte för att mildra Lages förbittring
eller bjuda till att hålla honom kvar. De hörde
honom rifva ned sin kappa och sin hatt, rycka
till sig käppen och tåga rakt ut öfver verandan

- ut.

Den natten fick fru Broman ingen blund i
sina ögon. — Hon anade det värsta — — —

Låge kom icke tillbaka.

# *

Redan i daggryningen var husets fru uppe
och hela huset måste inom kort lyda signalen.
Den värsta uppståndelse förvandlade hela denna
fredliga lilla värld till ett kaos. Frun började
rent af fantisera om skallgång efter den förlorade
sonen. Ingen hade hört af eller sett honom
sedan midnatt, då han i vredesmod lämnade dem.
Did hade fullständigt öfvervunnit nattens anfall,
men kastades nu hufvudstupa in i en ny ångest

— också för fästmannens skull. Han lät henne
verkligen veta af, att hon lefde och var hans
fästmö. Modern hade traskat trädgården och
parken rundt flere gånger om, ropande, kallande,
bedjande:

— Låge, Låge — hvar är du ? Hur kan du
göra så — Låge, kom tillbaka till din mamma!

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sagorom/0277.html

		Sagor om hjärtat / 269 (1910) Author: Gustaf Ullman Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|