Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ansvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSVARET
281
Oändligt försiktigt tassade han så tillbaka ner
för trappan och ut igen, i den vettlösa stormen,
som tycktes söka rof i hvarje vrå. Axel hackade
tänder.
— Ja, cle äro lyckliga — än så länge. Men
hvem kunde veta, att han skulle bli så kär! Och
jag, som icke varnat honom, som icke lagt ett
strå till hinder i hans väg, som lämnat honom
ensam med denna flamma — blir det icke jag,
som får bära ansvaret. — — Kandidaten kände
samvetskval vakna. M.en när han i mörkret och
den hvinande kölden erinrade sig broderns blick,
anade han, att om han sökt gå den gossen i
vägen på hans väg till -den flickan, skulle hindret
ha sopats undan som ett strå för stormens
vingar.
— Ännu äro de lyckliga — mumlade han,
nickande — de äro lyckliga i kväll! Jag unnar
dem clet — fast det är mitt fel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
