Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
INFÖR DÖDEN
gjorde hans yttre ett säreget ungt, nästan
gosseaktigt intryck. Det kom väl mest an på detta
sällsynt friska, oberörda ansikte, som kamraterna
ofta gycklande skällde för »filbunken», men som
icke så få kvinnor af olika åldrar och olika
värde sett sig törstiga på. Under den jämna,
något litet framskjutande pannans guldblonda
bryn lyste de klarblå ögonen så djupt och fast,
alla drag liksom bidade i harmonisk ro under
makten af en sund och vacker, kanske ännu litet
opröfvad vilja. Isynnerhet talade clen annars
visst icke talträngda munnen om måttfullhet utan
ansträngning, om rent af barnslig godlynthet
mot lifvet och allt, äfven det vidriga. Om honom
ansågs ordet:
— Pelle kan ingen reta — gälla som på
pricken träffande. Och tog man »reta» i betydelsen
»locka», var det sak samma. — Att få doktor
Pelle arg, det hade just därför blifvit ett med
ifver eftersträfvadt önskemål för ende sonen i
huset, fru Malvas tröst — och bekymmer — efter
makens död, som inträffat plötsligt, genom
olyckshändelse på jakt, få år efter giftermålet. En häftig
herre hade han varit, kapten Sven, och arfvingen,
unge Svenning, nu en tolf år gammal, bråddes
på fadern. Modern var den enda varelse han
tålde, eller någorlunda fördrog. Och all sin
obönhörliga, outtröttliga retsamhet hade han nu
uppbådat mot farbror Pelle. Att alla hans påhitt
och spratt studsande tillbaka för doktorns oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
