Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMAKA
341
Maw får väl ingen fred annars! — — Och han
tog på krage och halsduk och kavaj.
Alltjämt lika förundrad betraktade Ada sin
fästman: hon kände knappast igen honom. Denna
oresonlighet, dessa häftiga, nervösa rörelser!
Nervös — han! Det var otroligt.
*f #
»
Stranden sträckte sig redan dunkel i den
lindrigt mulna sommarskymningen. Men
badhotellets verandor strålade i full belysning, och
inifrån stora salen klang musik genom muntert
sorl. När doktorn med fästmö inträdde, var
det paus. Det ropades »välkomna» emot dem
från alla håll. Acla blef genast uppbjuden af en
ung löjtnant, vid tullen, ansedd som
utomordentligt vacker karl. Hon hade ingenting emot honom,
men fann det i allmänhet meningslöst att ej få
dansa endast och oafbrutet med Bengt. Det var
ju därför, hon ville dit — och så, nu, för att
råka sin återfunna väninna. Men denna fanns
ej där, stod ingenstädes att upptäcka. — Det
blef dans på dans. Blossande röd sjönk Ada
ner i en soffa, väntande att åtminstone nästa
gång få Bengt till kavaljer.
— Han håller sig undan bara på kif! —
tänkte hon.
— Fröken Gussel, får jag...!
Ada ryckte till. Direktör Broman stod fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
