Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMAKA
345
Fru Broman hade burits ut i hotellets vagn
och var nu jämte sin man på väg till det
pensionat, där de tagit in. Direktören hade redan
beslutat välja annan vistelseort för sommaren. —
Bengt och Ada lämnade äfven danslokalen.
Tysta gingo de länge, och icke arm i arm. Först
helt nära clen villa, där Ada bodde, tog han
mod till sig och sade:
— Nå?–-Det skulle låta behärskadt.
— En suck, lik en snyftning blef svaret. Men
clet fick strax ett tillägg, i en ton, som ljöd ny
för honom: —
— Bengt! Hvad har du gjort Inger? Hvad
för slag?
Han förstod, att uppriktighet var af nöden,
och han formade den så som han bäst mäktade:
— Det kan jag icke säga dig, för hennes
skull. Men kom ihåg, vi voro så unga! Det
var i Uppsala. Hon älskade mig, åtminstone
trodde hon det. Nu — tror också jag det.–
— Ja, Bengt, — svarade Ada efter en stund:
— Jag har anat allt, och vi ha ju bägge hört
det af hennes egen mun. —
— Döm mig, då, Ada! Men, icke henne! —
hviskade han. — Hon hade stannat, flämtande,
mot sin rörelse:
— Hur skulle jag kunna! — snyftade hon,
vid hans barm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
