Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albrekt mindes så bittert väl, hur han en
gång fick veta det.–I den månbelysta
höstnatten följdes kandidaterna åt längs de liksom
förvandlade eller maskeradpudrade gatorna.
— Hör du, hur tyst alla tala i det här
månskenet — sade Bror lågmälclt, med en flyktig
gest at några hviskande par, som skredo clem
förbi: — Är det inte, som om alla deras
hemligheter måste fram nu ?
Albrekt log förströdt: — Ah, vagnsbullret
har ändtligen tystnat; då märker man, att det
inte behöfs att skrika.
Den andre lät höra sitt speciella, långdragna
»hm», som antydde, att han behöll sin mening
för sig. Och båda tego i tankar, som rörde
sig kring ett och samma föremål. — De arbetade
sedan ett par år på samma laboratorium, där
också en del kvinnliga kamrater studerade. Dessa
senare hade stundom besök däruppe af väninnor,
och särskildt ofta af en liten käck medicinare,
fröken Annika Roth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
