Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖSNINGEN
355
rätta sorten. — Bror var ingen vacker karl. En
jämn, hvit panna och spelande blå ögon utgjorde
väl hans ansiktes företräden. Det öfriga var
obetydligt, delvis nästan fult. Särskildt det, att
framtänderna stodo ut för mycket, så att de
något väl fylliga läppame alltid delades. Och
just nu för tiden blef detta ständiga småleende
påfallande glömskt själf belåtet.
Albrekt ansåg sig äga ett mycket korrektare
yttre, mer regelbundna drag, framför allt en
otadlig profil. Längre än Bror var han också,
fast han kanske saknade den lediga, obesvärade
säkerhet, som kamraten aldrig förlorade.
— Han är icke manlig nog för henne —
menade Albrekt, men tillade med ungdomlig
bitterhet — men han har väl tycke, och det är
visst tycke, det kommer an på.
Under hela sitt fattiga, men mödorika
ungdomslif hade han bevarat en svärmisk tro på
och dyrkan af vissa för hans natur tjusande
ideal, och han hade ännu svårt att förlåta andra
bristen på vördnad för dessa. Flirtens
fjärilsfladder hvarken lockade eller passade honom.
Skall det vara, så skall det vara, tänkte han: —
Kärlek är icke lek, utan något helt annat. Att
det nu föreliggande fallet gällde allvar för Annika,
därom var Albrekt öfvertygad. Men för Bror?–
Lilla Annika började bli sällsyntare uppe på
laboratoriet. Och när hon någon gång gjorde
en »titt» j den sanna mystikens helgedom höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
