Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nödhjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
NÖDHJÄLP
Hon var nära att tappa andan af
upprördhet. Hon kände hela sin fridlysta, oförtjänta
värdighet hotad. Där sutto de ju, hennes man
och hennes gossar, i upproriskt förbund med
den där främmande inkräktaren — mot henne,
husmodern, den trofast sörjande, den arma
öfvergifna! Det blef henne oundkomligt klart, att de,
hennes närmaste, sakta men säkert dragits ut ur
hennes egen stämningskrets, som var helgad åt
hopplös saknad och förgrämande grubbel. Den
där kandidatslyngeln hade småningom öfvertagit
den makt öfver hemmets lif, som hon i all sin
dådlöshet trott sig äga oinskränkt och
okränk-bar. Han — en beroende, en tjänare, en
in-hysing! Hade hon icke från första stund märkt
fientlighet i hans väsen, i hans världsligt glada
och franka väsen! Åh, till och med hans
artighet sårade henne med sin kylande fläkt af en
förhatlig yttervärld. Aldrig hade han sport henne
till råds, aldrig tagit hänsyn till hennes mening!
Bara helt enkelt styrt och ställt som herre på
täppan. — Att den af honom åstadkomna
förändringen tydligen var till det bättre, kunde hon
väl icke i lugn ärlighet bestrida. Men just detta
retade hennes fåfänga mest.
— Jag anhåller — återtog hon med hes röst
— att kandidaten icke utsätter gossarna för
lifs-fara i onödan, och förbjuder hädanefter alla —
simöfningar.
Enberg böjde hufvudet helt lätt, och åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
