Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teos första kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TPOS FÖRSTA KÄRI.EK
389
sin hand på hans nykammade hufvud och mildt
skjutit clet bakåt. Då greps han af en slags
bestört tacksamhet: — för att hon var så glad, och
så vänlig, och så strålande vacker. En blekgul
klädning bar hon, och den skimrade så rikt och
mjukt, så fort hon rörde sig, ja, annars också,
tycktes det. Långa, gräddfärgade handskar hade
hon — clock, den ena var afdragen, så att den
mjällhvita armen lyste bar, med ett smalt
armband af guld högt upp. Och i hennes knä låg
en glimmande, hvit solfjäder halft hopfälld, som
en stor underbar fjäril, inslumrad i solskenet.
Och solskenet var hon själf. — Som sagdt, Teo
kunde intet härligare tänka sig än tant Annie,
och nu i afton tog det nästan andan från honom
att skåda in i hennes ansikte: så lent, fint blekt,
men mecl förtrollande små gropar i kinderna och
hakan, med läppar, rödare och varmare än vinet
i de guldkantade glasen. Och mecl ögon, djupa
som en vinternatt under de tjocka, mörka brynen,
och den hvita pannans yfviga bruna lugg.
— Ja> SaPa nu> tøk Teo, så ska’ clu få —
sade hon leende, och stack en chokladpralin i
hans ofrivilligt öppna lilla mun. Det smakade.
Och rundt om steg sorlet af skratt, så ystert, att
han häftigt rodnade — men dess värre skrattades
det. Och särskildt urskiljde han farbror
Westborgs starka, något mullrande skratt, som, när
det brast loss, också smittade alla. Teo undrade
inom sig, om han ej drömt allt det där rysligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
