Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÅ SOROESPEL
399
hamnar mellan vass- och ljungtufvor. Gölen fick
sitt vatten från en skogsmosse, som aldrig torkat
ut. Där skulle ärlingarna få det bra, när bäcken
sinade, där skulle de lefva i lugn, sval frihet —
på riktigt sommarnöje.
Efter en stunds funderingar hade Törd sin
räddningsplan färdig och innan middagen slogs
af vällingklockan uppe i gården, hade han fångat
ett dussin fiskar i sin bleckburk. Rent förvånande
dumt och villigt hade de stackarna låtit lura sig
fast — och för att icke onödigt förlänga deras
fångenskap sprang Törd, med bägge händerna
om burken, upp till gölen. Han kunde inte
annat än skratta belåtet, när hans skyddslingar
plumsade ner i sin nya sjö och, än häpet
tvekande, än pilsnabbt brådskande gledo bort i clet
stilla, dunkla djupet. Snart voro de försvunna;
de gjorde sig hemmastadda, togo sitt rike i
besittning.
Men lata grodor puttrade vid mossbrädden,
och blanksvarta, feta dykare stego upp och ner,
upp och ner som stumma, punktliga budbärare
mellan bottnens dy och ytans drömmande
solspegling. –-
Nästa morgon gick Törd lugn och glad
uppför skogsbacken. Han njöt på förhand af sina
ärlingars ystra krumsprång och drömde redan
om en talrikt förökad fiskstam uppe i gölen.
Framkommen till cless brädcl, spejade han
ifrigt förväntansfull ut öfver vattnets lugna vidd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
