Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollgubben i Storberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLLES MOR.
Ja, de sa nere på herrgåln att de hade sill trollgubben och hans
gumma vanka omkring här i skogen, och då blev jag så rädd att de
kunde gå och ta dig sä jag sprang hem. Har du inte sett till
trollgubben ?
OLLE.
Nej då. Men en annan snäll gubbe var här alldeles nyss, och
han hade visst också sin gumma med sig, för jag såg en skymt
åv’na.
OLLES MOR förskräckt.
Men då var det kanske han, trollgubben!
OLLE tvärsäkert.
Nej, si del var då omöjligt, för den här gubben var så hygglig,
så. Han hade en liten pipa, och med den blåste han tebaks ål oss
både Pärlan, Sippan och Pelle Bä, och alla de många barn, som de
fått hos trollgubben i Storberget. Kom, kom, ska du få se! (Drar
modern med sig till stängslet.)
OLLES MOR häpen.
Ja visst, där är de ju! A hjärtandes då, det sir ju rakt ut som
trolleri. (Fundersamt.) Men här i trakten finns ju ingen som kan trolla
mer än trollgubben själv.
OLLE.
Ja, han var det inte, för nog hade han stora ögonbryn, men inte
var de som buskar. Och nog hade han stor mun, men inte gick den
opp till öronen. Och någon vargtass hade han då inte i stället för
vänster hand. Den var bara omlindad, för han hade ont i den.
OLLES MOR
slår ihop händerna och vaggar med kroppen.
Oj, oj, då var det ju ändå trollgubben, för han brukar just linda
om sin vargtass för att inte bli igenkänd när han går ut i bygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
