Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Gå, dödlige,” var Gudens fv*r:
”Förgäfves är den bön, som du till Ödet fånder*—
"jag allt uti min makt, men icke fållhet har.
”När händelfernas lopp och lyckans hjul jag vänder,
M det tillhör menniskan att taga mot sin lott:
”båd hvad hon fått och icke fått
”kan fällhetsmedel bli i hennes egna händer.
”När morgonsolen åt dig ler ,
” när solen för din fyn sig uti böljan fänker ,
”jag begge skiften visligt ger :
”Vet, enskilt godt och ondt de äro begge länker
” i kedjan af ett större godt:
”Skräd ej mitt delningsfätt, men nyttja mina skänker,
”få är du fall med hvad du fått.”
När Guden detta fagt, ett mörker hafvet höljde ,
en blixt kring himlen flög, elt dån ur vågen följde,
Och Gliden , hafvet, allt ifrån min fyn förf vann.’
Jag , åter vaknande , vid källans brädd mig fann.
Hvad jag af Ödet härt i stumma qval migfånkte;
åt mitt bedragna hopp jag heta tårar skänkte r
jag tyckte at jag drack all lifvets bitterhet. —
Men när för mycket qval mitt hjerta fönderslet ,
jag , stark utaf nödvändigheé ,
mig åter reste opp, och tänkte;’
År det jag, som allting fått,
som skall Ödets delning klandra ?
Nej, der lyckan för mig gått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
