Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men denna förtrollade tanka om menfkliga
förträffligheten hade ock sin tid. Jag började
Små-ningom märka befynnerliga ting, som gåfvo mig
mifstankar. Jag. märkte hur man fördömde andras
förhållande , och härmade det; hurx man kyfste
vänner, och förtalte dem; hur man skrek öfver
prejudifer , och sökte göra dem fj*lf; fronderade
ftiotKungar, och förtryckte; uppmante till romerska
dygder, iOch dugde ej att öfva dem; talte mot
ut-vertes företräden, och sökte få hofarmar;
beskrattade fåfängan , och köpte juveler predikade mot
den landsförderfliga yppighéten , och lurendrägade
in utlänningens strunt af filke, marmor, guld,m. m;
Kort fagdt, jäg fann, till min ofägeliga förundran,
*tt mina älskeliga medmenniskor hade två moraler:
en ur böckerna och i munnen, en annan
i.gemin-garna; eh för granskningen , och en för
utöfnin-gen sen ganska högfpänd för sin nästas räkning,
och en genombeqväm för sin egen.
Hvilken faflig revolution skulle ej denna upp*
täckt göra i mitt fihne. Det var ej nog att jag
fann mig vara gäckad, och blygdes; jag förjde att
finna mig bedragen på min lyckfalighetsmålning;
af en mjejtsjuk öfvertygelfe återföll jag nu i den
mifcmtropi, som tillförene ej var annat, än en blind
trö på, andras utfagor ; och jag var i mitt finne
ingenting mindre, än den olyckligaste var elfe, Som
kunde kräla på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
