Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 ––-
Döden och den Döende.
Fabel.5»)
Da» vife vet att dö ! Vid alla Ödets skick
beredd att lägga fram sin tanka och sin handling 9
han njuter lifvets ögonblick ,
och prutar ej mot sin förvandling.
Hvi tigger du at lefva få
ännu ett år , en dag af oförfokta öden ?
Se, ungdom , höghet , makt och dygd och allt 9
mot Döden ,
som torrå träd mot stormen, stå: —
I denna fyn du läfer lagen
om Dödens rätt att skörda blindt:
då, klaga ej du är bedragen —
du skördas icke opåmint.
En rik och hundraårig Man
invid sin dödsminut beklagar fig för Döden,
att nödgas få i haft befluta sina öden.
”Jag vet, förgäfves ” (fäger han)
”jag skulle mot ditt välde streta;
’’ men erkänn, det är hårdt att dö, och icke veta
”det ringaste deraf förut.
”Jag är ej färdig till mitt flut :
"Min hustru ville ej jag dog förutan henne;
”mitt testament är ogjordt än;
•) Se La Fontaiiu Fab. 1? Bok, 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
