i ett brev till sin forne motståndare, Lars Johan Hierta: »Till politisk skriftställare dugde jag aldrig! Jag hade för litet insikter och förberedande studier för att kunna handla självständigt. Personer för vilka jag hyste mycken enskild aktning blevo mina ledare och jag har i den vägen många synder på mitt samvete.»<footnote>Den 3 febr. 1845, Lars Hiertas Minnes arkiv.</footnote> Kontroversen mellan Blanche och Almquist har ofta återberättats. Då man läser de olika inläggen i denna polemik, där Blanche ostridigt var den anfallande, får man det intrycket, att det egentligen ej var Almquists äktenskapsteorier, som satt Blanches blod i svallning. Ännu i Frejas sista nummer för år 1839 hade Blanche låtit inflyta en recension av »Det går an», som är ett påtagligt försvar för Almquists idéer. Det var först året därpå, i maj 1840, som Blanche deltog i Det-går-an-striden med den skäligen naiva broschyren Sara Widebeck och sedermera efter bästa förmåga i artiklar och noveller fortsatte att förlöjliga både detta och andra verk av Almquist. År 1842 ledde striden till det s. k. Almquistska dådet, d. v. s. det förtäckta angreppet på kyrkoherde Bergwall, och det därpå följande uppträdet i Strömparterren, då Blanche offentligen spottade Almquist i ansiktet.