— 48 — jade redan i Freja den kritik av det förlegade Uppsala och den agitation för universitetets för- flyttning till Stockholm, som han sedermera skulle fortsätta till sin död. Och då han år 1838 defi- nitivt lämnar Fyrisstaden, ger han i ett brev till Lénström (K. B.) uttryck åt sin glädje över att ha fått överge »detta lärdomens, det svarta klä- dets, de vita halsdukarnas och de polerade stål- fästenas hemland». »Det är i sanning högst be- hagligt att efter en väl tillryggalagd dag vandra ut i aftonen från tjänstemannapulpeten eller stu- derkammaren för att åskåda — ej ett konststycke på Kungl. Stora teatern utan ett naturstycke från Norrbro, varest ett vackert månsken serverar de ypperligaste läckerheter på sitt silverfat. De friska ångorna från de stora bålarna, Mälarn och Salt- sjön, de framskymtande älskandes frimurarehand- tag på trottoirerna — hur annorlunda är ej detta mot ett tungt studentlomande vid Fyrisån, denna lergök med sina enformiga skolmästaretoner. Ja, leve Stockholm! Från dig vill jag ej skiljas, om det ock tillbjöds mig en belyrad och belagrad sammetskrage från Uppsala.» Det var dock ej enbart denna varma kärlek till födelsestaden, som kom Blanche att ganska kort efter sitt inträde i Freja börja skriva kåse- rier och noveller med Stockholmsmotiv. Just vid