102 — förda borgerliga dramer. Första akten med dess studentrumsinteriörer och dess studentsånger är ännu dräglig, ehuru redan här mycket sentimen- tala tirader förekomma. Stycket bygger — all- deles som reformationstidens skolkomedi — på motsatsen mellan tvänne studenter, den lättsin- nige och hjärtlöse sviraren Rudorf och hans rums- kamrat Hillman, ett dygdemönster, som sedan ägnar sig åt filantropisk läkarverksamhet. Genom Rudorfs intriger brytes Hillmans förlovning med den rika kommerserådinnan Möllners dotter. Hon blir i stället gift med en löjtnant, under det att hennes mor gifter sig med Hillmans lågsinnade konkurrent, livmedikus Lovander, som bjuder sina förnäma klienter recepten på silvertallrik. Naturligtvis blir Hillmans dygd till sist ej obe- lönad. Efter en studieresa kommer han hem med europeisk berömmelse och en utländsk orden i knapphålet och blir nu gift med baron Dagerfälts dotter, som älskat honom alltsedan han varit hennes beskyddare under Uppsalatiden, där hon okänd för sin fader vistades hos sin mor städerskan. Det är, som vi se, en hel romanintrig, som Blanche dukat upp i sin pjäs, och i själva verket har den ej så få likheter med händelsegången i romanen »Första älskarinnan» och går liksom denna tillbaka på Blanches Frejanoveller. I 1842 års