— 193 — lingar. Då de äro ytterst summariskt nedskrivna med godtyckliga förkortningar och uteslutningar, är det i regel ganska svårt att uppdaga deras sam- band med Blanches berättelser. Här och där igen- känner man dock någon lustig situation eller replik, som sedermera i Bilder ur verkligheten gjort sin bärare odödlig. I en av dessa notesböcker finnes t. ex. en sammanställning mellan vitt port- vin och röd näsa, som endast blir begriplig, om man ur En skådespelares äventyr erinrar sig den försupne aktören Halls kostliga svar till direk- tören, vilken beskyllt honom för att vara druc- ken klockan nio på morgonen och ha en näsa »som tvinnad av turkiskt garn». »Är min näsa röd? Inte möjligt, herr hovsekter! Jag som bara dricker vitt portvin.» Det är snarast en överloppsgärning, då Schöldström gjort sig mö- dan att biografiskt belysa denne stackars skåde- spelares levnadslopp, söm slutade på fattighuset. Att hans namn gått till eftervärlden beror ute- slutande på denna replik, som Blanche lagt i hans mun och som han antagligen hört berättas om någon annan. Personanekdoten, som blivit folksagans arv- tagare i vår fantasilösa tid, följer dess lagar. Schiick har påpekat, att numera bekanta per- sonligheter som Bellman eller särskilt skapade Sv. Akad. Bandi, fr. 1886. 41. 13