— 239 — klasskillnaden förstört alla möjligheter till ge- mensam folkglädje. Rydqvist och Bahr påpeka i sina topografiska verk, att det glada Djurgårds- livet numera blott är ett minne. Sturzen-Becker går i sina skisser igenom årets olika folkfester och finner, att de numera blott firas av gammal slentrian. Ingen bryr sig längre om julmarkna- den eller förstamajkortegen, fettisdagen är still- färdig och stadig, och endast midsommarens löv- marknad finner nåd för honom. I de gamla gränderna i Staden inom broarna, som oförändrat stå sig lika sedan Bellmans tid, går folket numera sin väg »tungsamt — skon klämmer någorstädes, gud vet var». Egentligen ger Blanche ej någon från Sturzen- Becker avvikande bild av folkfesterna i Stock- holm; skillnaden är blott, att han ej ser på dem spotskt och satiriskt. »Man får taga det onda med det goda», heter det i slutorden till »En Tre- faldighetsnatt vid Uggleviken», där Blanche skild- rat en folkfest, som börjat med sång och dans, men då brännvinet börjat verka, övergått till en vild orgie och slutat med slagsmål och dråp. Också en annan skuggsida av tidens Stock- holmsliv, det av de usla ämbetsmannalönerna gynnade procenteriet, som avlockat så många av tidens författare bittra klagovisor, tar Blanche