— 37 — möter må, såvida de höra till den arbetande dassen, förena med skyddsfunctionen, hos dem beroende på deras litterära anseende, äfwen positiv verksamhet. Men Academien såsom ett helt synes mig böra föga verka just för att ej äfwentyra sin kraft att skydda. — Jag hoppas du någorlunda inser hvad jag menar ehuru jag nu i hast endast kan antyda det. — I följd af mitt sätt att upfatta Academiens bestämmelse har jag alltid varit glad att Hon ej fått den ifråga- warande Ordboken färdig att underkastas den allmänna kritiken. Hon har redan genom sin (eller Leopolds) stafningslära tillräckligen blott- ställt sig derför, samt deraf uphämtat, såsom frukter, först mycket löje, vidare väl grundade anmärkningar och nu slutligen den harmen att se denna stafningslära icke efterföljd af någon enskild författare, ej en gång, med consequens, iakttagen uti Akademiens egna handlingar. Förut hade vi en någorlunda allmänt antagen Svensk stafningslära eller -tradition. Efter den Leopoldska reformen (grundad efter mitt omdöme på en all- deles oriktig hufwudprincip: det vacklande, och i olika provincer olika brukets giltighet, utträn- gande etymologiens) hafwa vi kommit i en full- komlig anarki med vårt språks skrifning. Äfwen härutinnan hafwa vi erfarit den, i allt, nödvändiga