54 — stone vissa grundreglor. Deröfwer måste nöd- vändigt upstå långa och gräliga discussioner. Vore Regeringen sent omsider litet klokare än hittils, så skulle den ej inblanda sig i dessa dis- cussioner. Derigenom kunde möjligen det redan fattade beslutet varda förenadt med vilkor, som gjorde det overkställbart, och hela den äfventyr- liga saken sålunda förfalla. Man är orolig här, och jag ej minst, öfwer Konungens helsotillstånd som lärer vara ganska betänkligt. Hans anseende och popularitet ut- gör en mäktig kraft, som Samhället nu ej har råd att sakna. En sammanhållande kraft af helt annan art äro de liberala Stockholmska Bladen. Sålänge de, såsom jag hoppas, bewara sin nuwarande charactere af gemenhet verka de att återhålla yttringar af hederligt folks missnöje. Rege- ringen vore förlorad om den ej hade dessa fiender. Då jag nu, efter moget besinnande, finner min egen tillfredsställelse och heder fordra att ej mera skrifwa något i Regeringens interesse, 1 1 Till C. T. Järta skriver Järta den 24 febr. 1835 om detta beslut och brevet till Beskow: »Jag hoppas att han säger något härom till en viss hög person, som bör få veta att man kan inactivera Vänner med att ej skicka sig rätt och klokt. B—w sjelf behöfwer ock hejdas i sitt fjäsk.» Emellertid drog