gifwa dig något fullständigt begrepp. Men både totalintrycket deraf och de särskilda taflornas skönhet hafwa förtjust mig. En stor planan- läggare är Fahlcrantz och con amore har han upfattat och behandlat det heliga ämnet, dervid likwäl ganska troget iakttagande den historiska sanningen. Hans motiv till företaget har varit en både poetisk och religiös indignation öfwer den vederstyggliga rigtning, som äfwen den Svenska poesien börjat antaga. Ett verk af en annan syftning och anda har han velat fram- ställa i opposition deremot. — Ansgarius, om hwars börd man ej äger någon säker kunskap men som trovärdigast upgifwes hafwa haft till Far en förnäm Frank, låter han vara son af en ibland Carl den stores män och förtrogna, hwari- genom han kunnat förlägga första Sångens scen i denna Kejsares hof, och låta Dess prophetiska beslut, förkunnadt då fadren återvände med den femåriga gossen från Modrens begrafning, be- stämma hans försändning till det gamla franska klostret i Corbey. Denna sång är skrifwen i hexametrer. Den andra, börjande i en lekande versform af stanser med ömsom assonance och ömsom slutrim, framställer gossen i klosterscholan och sluteligen der, (i orimmade jamber) hans sinnesförändring från leklust till heligt allvar. —