— 73 — som förl:t år fröjdade sig så mycket öfwer att råka mig. Kort blir dock mitt besök, ty jag vill vara här åter omkring midsommar. Stockholm d. 22 Maji 1835. Käraste Broder! För twenne wänskapliga skrifvelser är jag skyldig tacksägelse, hwaruti jag endast äger ur- säkt uti löpande göromål, som ej tillåta någon »undanskuffning.» 1 Nyheten om Fahlcrantz poem har på det högsta fägnat mig. Hans lyra äger blott ett fel, nemligen att för sällan låta höra sig. Så mycket mera glädjande är tidningen om de nya, rena och mästerliga akkorder, Hon låtit ljuda. Oss göres stort behof af någon poesi, ty, mig veter- ligen, har aldrig varit så dödt i den vittra werl- den, som nu och äfwen detta förhöjer interesset af den wäntade sången. Icke blott Franzén, Tegnér och Wallin, men äfven Dii mino- res gentium: Grafström, Nicander, Dahlgren, 1 En av de politiska fraserna under 1834—35 års riks- dag var talet om att »undanskuffa» de s. k. gubbarne i stats- rådet till förmån för yngre, mera reformvänliga personer; för- modligen är detta slagord i Beskows tankar.