— 91 — den för alltid. Företaget har då varit ej blott onyttigt, ntan rent af skadligt. De få Provins- blad, som emotstå pack-opinionen, uträtta väl nå- got, men ganska litet. Deras publiker äro högst inskränkta, och det är blott då och då som de kunna lämna någon artikel af värde. Redaktö- rerne sjelfwe äro antingen oskicklige att åstad- komma sådana, eller kunna ej, om de ock ägde förmåga, egna sig åt mera än det mekaniska ord- nandet af blad, som lämna så ringa vinst. De måste således lefwa på allmosor, och sådana tröttna de gifmilde att insända, när de ej lända till nå- gon nytta och tillfredsställelse. Det vore ett nöje att föra det lilla kriget, om man vore understödd af en HufwudCorps. Men nu är det ingalunda angenämt, och jag för min del skulle långt för detta hafwa alldeles uphört att gifwa bidrag åt Correspondenten, om jag ej ansåge mig dertill hafwa en samwetsplikt — ej mot höga veder- börande — utan mot Leffler, som jag först af- ledt från den liberala banan. Jag känner ännu ej personligen denna man, som lefwer nästan iso- lerad mera än hans vän Thorssander. Hwad jag af billeter från honom kunnat finna är att han är varsam. Också bör hans blad, äfwen af andra skäl, bibehållas i en viss moderation. En lycka under allt vårt elände är att Af-