100 — bladet.1 Åt detta lämna ju redan sin smutsiga ull åtskilliga af våra Upsala- vittra och konstkännare. Jag må ej nämna Palmaer, den fordna Henric (ni fällor) i Poetiska Calendern, ty han har jämte vitterlek och metaphysik studerat några allvarliga och reella saker, men en Sturzenbecker, en Rosén 2 och Gud wet hwad de flera heta! Jag älskar Atterbom, jag värderar hans snille och kunskaper, jag tror ock att han, så vidt hans natur det medgifwer, kommer att i den nya Professionen skicka sig förståndigt; 3 men sjelfwa riktningen i våra dagar af Universitetsbildningen till det der toma, som kallas aesthetik, anser jag vara högst skadlig. Den sesthetiska bild- ningen skattar jag så högt som någon. Men ingen inhämtar den ur läroböcker och från cathedrar. Den är culturens blomma; men utan rot och stam eller stjelk knoppas och utslår ingen sådan. Den fordrar ock för att få färg och saft att framdrifwas i det verkliga lifwets friska luft och dager. — De blommor en ^Esthetices Professor kan bilda blifwa konst- 1 Åsyftar Aftonbladets på grund av tidningens indragande ofta förändrade namn. 2 J. M. Rosén, skriftställare och kompositör. 8 Atterbom hade den 28 okt. 1835 utnämnts till pro- fessor i ästetik och modern litteratur.