124 — kom, hvad jag ej visste, ett quasi-löfte gifvit åt någon, vid namn (om jag mins rätt) Roy, om tjenstens erhållande. Då jag likväl gjorde ho- nom uppmärksam derpå, att l:o L. var den obe- stridligen mest förtjente; 2:o att Norrköping be- gär och önskar honom, och att hvad en så mycket god 1 stad som N., önskar icke gerna bör vägras; samt 3:o att L. blott pratat litet liberalism, men aldrig deltagit i några offentliga opinions-ytt- ringar, lofvade Han göra allt hvad Han kunde, att få saken snart och enligt önskan afgjord. Jag skall icke heller underlåta att vid tillfälle påminna. Rosirs tal studerade jag i snögloppet, och fann teckningen af en domare utförd med verk- ligen antik vältalighet. 2 Jag ämnade sända det med dagens post, men Fredrik har begärt låna det och läsningen deraf borde honom så myc- ket mindre förmenas, som han sjelf bereder sig till den bana, hvilken Rosir vandrat. Han återsänder således brochyren. Emellertid får jag tacka för lånet. 1 Torde betyda politiskt rättrogen. Se not s. 82. 2 Förmodligen åsyftas här, da Rosir själv ej synes låtit trycka något tal, N. v. Rosensteins Tal öfver presidenten i kongl. Svea hof-rätt, . . . högvälbome friherre herr Johan Rosir, . . . (1789).