129 — verkliga förhållanden. Yttrandet at »sjelfwa Adler- creutz syntes stundtals vacklande» finner jag, som någorlunda säkert känner den dagens händelser, vara orättwist. 1 Adl. hade det, hos mången tap- per man ej ovanliga, felet att aldrig vilja förese faror. Han trodde således ej de föreställningar, som honom gjordes af Wetterstedt mig och andra, de föregående dagarna, att man borde vara be- redd på ett uplopp den olyckliga dagen. Då han sjelf såsom StatsEåd skulle biwista Conseilen på Haga (som emot min förmodan, ty föredragnings- dagen war min, ägde rum) gaf han ej erforder- liga ordres åt den ingalunda fega, men föga rå- diga, Silversparre, hwilken förde befälet. Jag sökte påskynda Conseilen, som jag ännu kl. 7 den föregående aftonen trodde blifwa instäldj derigenom att jag på listan blott upförde ett par mål. Men den drog dock ut till kl. nära eller öfwer 12. Vid dess slut for Adl. genast in till Staden. Att han trodde sig, för hvilken folk- massan wisade aktning och tillgifwenhet, kunna afleda henne från Ferssen med att rida åt Korn- hamn, åtföljd af välwilligt hurrande, var en oklok beräkning. Men wisst icke härrörde detta misstag från brist på mod. En half time eller 3 /4 derefter 1 Om Adlercreutz’ roll vid detta tillfälle finnes intet nämnt i det tryckta talet. Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 41. 9*