152 — Stockholm d. 3 Juni 1836. Käraste Broder! Frågan om formen för gramatikans utgif- vande har nu tagit följande vändning. I enlig- het med det förslag, jag sednast meddelade Dig, hade jag uppsatt en liten underrättelse, som jag kommunicerat med Wallin, Lagerbielke, Valerius och Ling, hvilka alla gillade den. Enberg var icke heller precist deremot i början, utan förklarade sig nöjd med hvad Akademien kunde i ämnet besluta, men den nybakade Baronen, 1 som aldrig gjort annat än dumheter i Akademien, oppone- rade sig på det häftigaste, (om upptussad, vet jag ej), och åberopade att l:o sådant tillkänna- gifvande ej ägt rum med stafnings-läran; 2:o att E. derigenom blef syndabock för hela sällskapet, och 3:o att om arbetet skulle kallas utfördt af honom, borde alla af Akademien gjorda ändringar och tillägg försvinna. Härpå invände jag, att änskönt Leopolds namn ej var utsatt på titeln af stafnings-läran, har den dock alltid gått och gällt för hans, likasom närvarande språklära tro- ligen blir kallad Enbergs, hans namn må ut- sättas, eller icke; att då en författare haft hela 1 Åsyftar Brinkman, en av Beskows motståndare inom Akademien.