— 160 — till wår Beskyddare med underdånig anmälan, att vi icke kunna, ty att spela under täcke för honom och Allmänheten anser jag, för min del, icke rätt. Allt hvad Du säger i ditt betänkande är bokstaflig sanning, mästerligt framställd, men af den tyckes också följa, att ett Samfund, som vårt, aldrig blir så sammansatt och aldrig hinner den tidspunkt, att en fullkomlig Ordbok af det- samma kan utgifvas. Likväl böra vi ej med Ordboken göra större anspråk på Classicitet, än med våra öfriga arbeten, om hvilka det äfven heter, att de skola vara mönster af Snille och Smak, — och Gud skall veta huru ofta sådant inträffat. Min tanke är derför, att om Akademin ej besluter sig att ingå till Konungen med af- sägelse af uppdraget, måste hon söka, så godt hon kan, uppfylla det. De samlingar, Du före- slagit, hindra ej arbetssättet efter viss bokstaf per man, ty, såsom det för många år sedan beslöts, skulle hvar och en, under det han hufvud- sakligen gjorde samlingar för sin egen bokstaf, meddela sina kamrater, hvad han funnit för de dem tillfallna bokstafslotter, hvarigenom således alla gjorde samlingar för det hela. Agardh har äfven föreslagit tryckning af profstycken, men jag fruktar, att det, efter 50 års betänketid, gör oss mera skada, än gagn. Emellertid är det