— 179 — nade jag dem till den mera competenta bedöma- ren deraf, Atterbom. Han återlämnade dem i går till mig och jag har med denna dags ångbåt öfwerskickat dem, jämte några redbarare ting, till Fredrik för att till Dig fortskaffas. Atterbom lärer sjelf sända Dig sitt yttrande som han nyss visade mig och hwilket öfwerensstämmer med mitt ringa omdöme. 1 Likwäl om Akad:n hade fått wexla till sig guld och silfwer i Banken skulle jag hafva trott att de båda styckena Gu- staf Wasa och Torstenson kunnat förtjena — ehuru i underordnadt rum — en liten guldpen- ning med fullt så mycket skäl som ett och annat förut så belönadt. Det är emedlertid hugneligt att nu, då »Nationens Män» visa sig så orättwist afwiga[l] mot Academien, och betaga henne be- löningsmedel, verkliga talanger, mer än förut, täfla om hennes belöningar. Ett sådant täflings- stycke som elegierna har Akademien på lång tid icke fått att bedöma. 2 Leffler har skickat till mig och Thomas hwar 1 Om Atterbom såsom granskare av årets tävlingsskrifter och hans utlåtande se P. D. A. Atterboms och B. v. Bes- kows brevväxling. I, s. 397—400, 402, 404—406. 2 Om silverväxlingssaken se G. Ljunggren, Svenska Aka- demiens historia. D. 2, s. 118—121. »Elegierna» voro Malm- ströms Angelika, belönad med stora priset.