Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och ni beslöt er också för att lämna Dundee?
— Ja, jag gick också och kom två timmar senare efter
en halsbrytande marsch i sällskap med några flyktingar till
De Kekers farm, men den var redan fullproppad med
hungrande och frysande människor.
— Att få någon förfriskning eller tillfälle att hvila var
naturligtvis ej att tänka på. Yi voro glada, att vi kunde få
komma in i ett af smuts stinkande fähus, så att vi åtminstone
hade tak öfver hufvudet.
— Ni voro åtminstone i säkerhet.
— Jo, det var nog fint med det. Ungefär vid midnatt
kom magistratens ordförande och meddelade oss, att staden
var omringad af boer; han rådde oss därför att så fort som
möjligt ge oss af till Ladysmitb. Det blef naturligtvis
formlig panik på farmen. Männen svuro, kvinnorna gräto och
barnen jämrade sig. En kvarts timme senare hade alla rusat
i väg, och jag var tämligen ensam på gården, där jag
stannade hela dagen. På kvällen begaf jag mig till staden igen.
Där syntes ej en enda khakiman till, men däremot vimlade
det af boer på kringliggande höjder. Måndagsmorgon
marscherade en beriden boertrupp in i staden och planterade
Transvaals fana på rådhuset.
— Ja, boerna äro ett beslutsamt och handlingskraftigt
folk, det måste man erkänna.
— Samma intryck har jag fått. De satte genast till en
förvaltning i staden och utgåfvo en proklamation, hvilken
tillförsäkrade den, som ville stanna, fullkomlig säkerhet.
— Nå trodde ni inte på detta löfte?
— Jo, jag skulle nog stannat. Jag tyckte bra om
boerna, de föreföllo mig som fulländade om också något
smutsiga adelsmän från landet, hvilka nog skulle hållit sitt ord.
Men så lofvade en järnvägstjänsteman, att han skulle föra
mig i säkerhet till Ladysmith, om det också skulle ske på
velociped. Jag tog emot hans erbjudande och vi gåfvo oss
i väg för att uppsöka Lukas Meyer. Vi funna honom på
järnvägsbron nära det engelska lägret och bådo honom om
ett pass, hvilket han genast skref ut på stående fot. Just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
