Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då skulle åtminstone krigsskådeplatsen blifva förlagd
mera söderut.
— Det blir den, far! svarade Hendrik med tillförsikt.
Groot Willem påstår, att holländarna i hela trakten trodde det.
Ovädret går oss nog förbi, och då skola de svarta återfå
besinningen och drifna af hunger återvända till arbetet.
— Ja, gifve Gud, det ginge så!
Både far och son tystnade och stirrade tankfullt hän mot
bergen, där solens blodröda skifva nästan berörde
bergsklyftornas spetsiga tinnar.
Plötsligt for Hendrik upp ur sina drömmar och pekade
med handen åt norr.
— Se där, far, en hel hop krigsfolk!
Gubben reste sig upp och såg i den antydda riktningen.
— Det är engelsmän, dem känner man igen på de
blänkande vapnen och på lansarne, de bära. Natten bryter snart
in — kanske när allt kommer omkring få vi hålla oss
beredda på inkvartering.
— Ja, det felades bara det också, knorrade gubben och
följde i likhet med sonen ryttarnes rörelser med spändt
intresse.
Dessa närmade sig en smal stig, som gick ut från
landsvägen norr om farmen och förde till gården.
En lättnadens suck gick öfver gubbens läppar, ty^
ryttarne observerade ej afvägen, utan fortsatte landsvägen framåt.
Men det fanns ännu en väg, som förde till farmen, den
väg, som Hendrik kommit. Men ej heller denna togo
lan-ciärerna notis om.
Plötsligt dök en ryttare i fullt galopp upp på
landsvägen söderifrån. Då denne blef varse engelsmännen, höll han
in för ett ögonblick, men lät strax åter sin häst öfvergå till
den skarpa takten, hvarigenom han inom få minuter måste
rida förbi ryttarskaran.
Nu befunno de sig sida vid sida.
I samma ögonblick tycktes det som om engelsmännen
fått en liflig åtrå att anhålla den ensamme ryttaren, hvilken
dock ej gaf akt på ropen bakom sig, utan fortsatte i vildaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
