Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funno sig vid ingången till ett nödtorftigt iordningsstäldt
grufschakt. Eedan under nedfärden hade Hendrik stigit upp
på korgens kant. Nu hoppade han ned, pekade inåt schaktet
och bad Vanheerden följa med sig.
De beträdde ett smalt, knappt manshögt, vågrätt in i
jorden förande svalg.
Gång på gång tyckte
sig Vanheerden stöta på
ett smalt skenspår.
Framför och bakom honom
var det nattsvart, och
ej ens på sidorna kunde
han, trots lyktskenet se
något. Blott då och då
glittrade en hastigt
nedrullande vattendroppe på
väggarne.
Gången blef så
småningom bredare och
efter tio minuters
vandring delade den sig.
Hendrik valde den
högra vägen och öppnade
snart en i väggen
befintlig ribbdörr. Båda stego
in i en fördjupning i
väggen, där några
fuktiga halmsäckar lågo. I midten af det lilla låga rummet låg
en omkullstjälpt vagn af det slag, som användes för
koltransport. Dess uppåt vända botten hade tydligen förr tjänt som
bord, flere träklossar, som stodo rundt omkring, voro afsedda
till sittplatser.
— Här kan ni känna er säker, sade Hendrik, här kunna
vi stanna tills vidare.
— Tack, min vän, men jag beklagar, att jag ställt till
så mycken omak.
— Det betyder ingenting. Vi äro holländare och far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
