Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
golfvet och ställde den framför lampan, så att icke dennas
ljus skulle falla på den sofvande.
Snart förkunnade långa regelmässiga andedrag, att
Vanheerden njöt en vederkvickande sömn.
VII.
En katastrof.
Så småningom hade äfven Hendriks ögonlock fallit igen,
och han hade insomnat.
Då han vaknade kände han sig ytterst orolig. Han
saknade totalt en tidmätare, men han ville veta, hur länge han
hade sofvit, och om dagen ännu brutit in; därför reste han
sig och smög utan ljus genom den honom välbekanta
be-fordringskanalen ända ut till schaktet, där han steg upp på
korgen och för att icke göra något buller klättrade uppför
repet. Vid ingången till schaktet fattade han tag i en
omedelbart därintill stående bjälke och praktiserade sig lätt
enligt gammal vana upp på fast mark.
Ännu var det mörkt häruppe. Hendrik vände sig mot
ingången och läste upp den. Därute var det ljudlöst stilla,
ej ens en fågels kvitter hördes.
På stjärnornas ställning märkte han dock, att det ej var
långt kvar till dagningen, på sin höjd kunde det dröja en
timme.
Sedan stängde han åter dörren och begaf sig ned till
det underjordiska rummet, där Vanheerden fortfarande sof,
och Hendrik ansåg sig icke böra väcka honom förr, än det
var absolut nödvändigt, under det han själf föresatte sig att
ej somna. För att fördrifva tiden tog han fram sin knif och
ritade flere vidunderliga figurer i det improviserande bordet.
Då han det oaktadt fann tiden gå for långsamt, drog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
