- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
84

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad är det här? frågade han. Har man fört hit
en fånge?

— Ja, general, svarade öfversten, och därtill har, tycks
det, ingen mer och ingen mindre än denne knappt
flygfärdige pojke tagit karlen till fånga; det skulle då inte förundra
mig, för resten.

— Det är riktigt, general! inföll Piet och sträckte på sig.

— Hur har du då burit dig åt?

— Jag stod jämte några andra boer vid en långt
framskjuten postering på andra sidan kullen. Vi hade order att
gifva akt på, om någon fiende skulle smyga sig fram i dalen.
Trakten där är buskig, så det var ett ganska kinkigt
uppdrag. Jag hade riktat all min uppmärksamhet utåt och blef
därför icke litet förvånad, då plötsligt den där räkeln dök
upp i en buske knappt femtio steg framför mig.

— Hands up! skrek han, då han fick se mig. Jag höjde
visserligen upp ena armen, men pekade blott på en gam, som
kretsade högt upp i luften. Engelsmannen var dum nog,
att rikta blicken uppåt och titta efter fågeln.

— Hands up ycu self! ropade jag nu och lade bössan
till kinden. Mannen såg enfaldig ut, då han förstod, att han
var öfverlistad, tog sitt parti och kastade sitt gevär. Hade
han inte gjort det, hade det snart varit slut med honom.

— Bra gjordt, pojke! berömde generalen, lade sin hand
på hans hufvud och klappade det lockiga håret. Så länge
vår ungdom visar sig så modig, klok och tapper, behöfva vi
gamle icke frukta något.

Generalen frågade nu efter gossens namn, och hur det
kom sig, att han, ehuru så ung, redan deltog i striden. Då
han fick höra hvilkens son stod framför honom, drog hans
mun sig till ett leende af tillfredsställelse. — Sannerligen, sade
han, spelar inte ödet ofta en sällsam roll, och det är intet
tomt talesätt, att hvarje gärning, ond eller god, redan bär sin
förtjänta lön med sig själf. Ser du, min son, hade du inte varit
så duktig och tagit engelsmannen till fånga, hade du nog
inte nu kommit i min väg, och jag hade ej fått nöjet bereda
dig en stor glädje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free