Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggde med skicklig hand upp en fältspis, hvarifrån tunna
blåaktiga rökmoln snart ringlade sig upp i höjden.
Piet hade helt obemärkt krupit fram till en närbelägen
buske och höll därifrån utkik på männen vid vagnen.
Han bevittnade, huru de tillredde sin måltid, huru
fotografen vid nattens inbrott försvann in i vagnen, och huru de
båda tjänarne redde ett nattläger åt sig under densamma.
Eldflammorna från bålet framför vagnen blefvo så småningom
mindre och mindre, och slutligen var det omöjligt att
upptäcka något vidare vid skenet af dem. Tjänarne hade troligen
redan gått till hvila, och snart låg äfven Piet försänkt i sömn.
Då han vaknade, sade han sig efter en blick på
stjärnorna, att han sofvit tämligen länge, och att det ej var långt
borta, tills det skulle börja dagas. Han observerade äfven, att
elden borta vid vagnen åter flammade högre och såg att
hinduen med den höga turbanen låg framför densamma.
Hvad hade mannen för sig? Hvarför satt han så orörlig?
Och hvad hade han för orsak att hålla eld vid denna
ovanliga tid?
Piet släppte ej honom nr ögonen, i förväntan att något
skulle hända, men hinduen satt fortfarande nästan orörlig på
samma fläck. Plötsligt reste han sig, såg sig uppmärksamt
om åt alla sidor och kröp sedan djupare ned på marken.
Gräset var tämligen högt, så att Piet blott då och då kunde
se spetsen af hans hufvudbonad dyka upp.
Då fick ynglingen en ingifvelse att smyga sig fram till
elden. Det friska, gröna gräset var synnerligen gynsamt
därför, det skulle säkert lyckas honom att närma sig, han hade
ju många gånger under betydligt ogynsammare förhållanden
lyckats smyga sig öfver markens djur. Och därtill hade hans
fader ju befallt honom att noga observera mannen.
Tänkt och gjordt!
Piet slingrade sig sakta fram ur busken och lade från sig
allt, som kunde alstra något buller. Sedan sträckte han ut
sig på marken och kröp som en katt på alla fyra framåt.
Snart hade han kommit så långt, att han tydligt
förnam sprakandet af elden och väl var det, ty skulle han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
